Jordskalv, aven i Sverige
fredagsförmiddag - klämdagen efter Kristi flygaredag
Häromdagen klagade jag till Linda över att det inte gick att skriva till dig så där enkelt som det gick när ni var i Indonesien. Hon tyckte nog det var det senaste i raden av bevis på hur förstockad jag är! Men viktigast: hon visade hur man gör. Och det var ju onekligen rätt så enkelt...
Du ska veta att jag de senaste sju veckorna varit en ivrig läsare av din dagbok! Den är förödande bra. Man blir liksom beroende... T o m när jag satt ute på vischan utanför Santiago så kollade jag av det senaste. Och då blev det ännu häftigare. Det har sina poänger att kunna jämföra våra olika sorters liv på olika håll på planeten; man får så bra perspektiv då, på sig själv och på andra. Nyfiken blir man dessutom. Glad och euforisk tillika. Tänk vad fantastiskt livet och levernet är! Vilka otroliga utmaningar det finns! Vad man kan göra!
Just nu görs det en massa kring vårt lilla hus. Det grävs och hackas och lyfts bort och rensas och klipps ledningar och allt möjligt. Dessvärre lär det nog inte vara HELT klart när du återvänder i slutet av september, men det ska i alla fall synas att vi är på väg att få bättre ytor, värme och renlighet. Ambitionen är att ha grund, väggar och tak helt uppe till semestern i mitten av juli. Sen får inomhusarbetet göras lite efterhand under hösten. (Och så hinner jag skaffa fram mer pengar...)
Nu tittar solen fram. Igår lyste två regnbågar starkt över hustaken. Ett gott omen. Här skakar inte jorden, men himlen skälver!
Sköt om dig
Kram
BIRGITTA
Jag blev jatteglad att lasa att du uppskattar och har foljt min blogg (till och med i Chile!) lange, Birgitta! Sadana kommentarer inspirerar mig till att skriva oftare :)
Idag ar det klibbigt hett i Tokyo, sommaren ar verkligen pa vag. Hoppas att husbygget gar bra i sommar. Jag ar som sagt mycket nyfiken pa att se slutresultatet i host!