Shibuya; mode, kaffe och punk
Detta ar ett kraftigt forsenat inlagg om forra fredagen som spenderades i Shibuya. Linda och jag anlande vid femtiden for att uppsoka det famosa kladpalatset Shibuya 109 (som bestar av tva separata byggnader; en for man, en for tjejer - vi besokte tjejvaruhuset). 
Har handlar alla hypertrendiga Shibuya-kids. Det ar ett av de mest hysteriska varuhus jag besokt. Pa varje vaning mottes vi av hog klubbmusik och en arme av solbranda och overstylade butiksbitraden som i kor ropade "Irrashaimasse". Jag noterade aterkommande gulddetaljer pa kladutbudet. 
Efter att snabbt ha browsat igenom samtliga atta vaningar gick vi till varldens mest vinstgivande Starbucks, som ligger vid Hachiko-korsningen och ar oppet 24/7. Vi fick vanta en liten stund pa att fa sittplats, men det var det vart; vi fick sittplats vid fonstret pa andra vaningen, med utsikt over hela den intensivt fotgangartrafikerade korsningen. Har passade jag pa att anvanda min 10X-zoomfunktion pa kameran, och smygfotade nagra av Shibuyas fashion victims.
Efter att ordnat ett skaplig koffeinkick gick vi ned till en skivaffar i samma byggnad som Starbucks, dar det bland annat gjordes promotion for ett japanskt pojkband betitlade Dream Boys. I promovideon kunde man se "drompojkarna" svava runt ovanfor publiken (upphangda i vajrar) ikladda guldkostymer.
Det borjade nu att skymma och vi bestamde oss for att uppleta ett middagsstalle for kvallen. Efter en knappt godkand chili respektive falaffel med tillhorande ol, som intogs pa brittiska puben The Aldgate, kande vi oss sugna pa en-tva ol och bra musik. Vi hade tur. Efter en liten stunds strosande sag vi en skylt. 
"Punk, ska, 70s rock, postpunk and more"-sloganen lockade oss in. Nar vi mottes av de ljuva tonerna fran The Jams "Going underground" nar vi steg in i den minimala lokalen, kande jag direkt att vi hittat en parla. Den energiska, men mycket trevliga bartendern (som sedan borjade prata med oss) gav oss varma handdukar och jordnotter innan vi bestallde oss var sin Asahi pa tapp. Puben Garage Land var sakert inte mycket storre an var lagenhet till ytan, men vi trivdes oerhort och infangades direkt av dess charm, bra personal och lysande musik (jag blev till och med uppmanad att onska och fick darmed lyssna pa The Clash och Joy Division).
Linda kollar in utbudet i kylen
Var nya favoritbartender
Nar vi motvilligt kande att det var dags att ga (vi ville inte missa sista taget vid midnatt) sade bartendern att hon hoppades att traffa oss igen. Vi svarade att det var givet.
I vantan pa taget smygfotade jag en kille i mystisk golf-outfit. En kommande trend, kanske?
