Andreas i Tokyo

I lordags styrde vi cyklarna till sydostra delen av Tokyos innerstad; till hamnomradena vid Odaiba. Vi nadde den imponerande, futuristiska jattebron Rainbow Bridge, parkerade cyklarna och traskade over den 1.7 km langa kolossen av betong och stal. Nagra meter bredvid oss susade trafiken forbi, trettio meter nedanfor oss kunde vi se farjor tuffa fram, luftrummet besoktes standigt av flyplan pa vag till Haneda airport . Val framme pa Odaibas mark, kandes det som vi kommit utomlands. Innerstadens standiga asfalt var utbytt mot sand, gras, stenar och trad. Vi mottes av en lang strand som lopte langt bort i fjarran. Helglediga japaner sokte svalka i vattnet; simmandes, surfandes och badandes med sina hundar. Ett lugn jag inte kant sedan vi besokte Koh Chang eller Bali infoll nar vi satte oss vid vattnet nar det borjade att skymma. Det valkanda ljudet fran Tokyos trafik hade nu ersatts av vagbrus.

Odaiba kandes da verkligen som en oas mitt i storstaden.



Mitt pa Rainbow Bridge - Vi kunde utskilja Mt. Fujis konturer borta vid horisonten


View from a bridge; Odaibas inlopp


Rainbow Bridge


Linda tar det lugnt i en av Oadaibas fem Daibas (f.d. militara utposter)


Jag med Rainbow Bridge och Tokyos silhuett i ryggen


Pa vag tillbaka till Tokyo