Dagens kulturkrock
Kulturkrocken intraffade sedan nar jag at min tofu, da jag horde en vietnamesisk student fraga den ende thailandske:
- Jag vill aka till Thailand nagon gang. Finns det manga bra flickor dar?
- Ja.
- Ar de billiga?
- Hehe.
- Racker det med tio dollar?
Det kandes smatt bisarrt att dessa valdigt trevliga killar ser prostitution som ett overvagande skal att semestra i ett annat land. Tyvarr ar det manga vidriga vasterlanningar som gor det ocksa..
Icke-politisk kommunistpunk
Marcus och jag besokte punkpuben Garage Land i Shibuya i fredags. Efter att ha spelat diverse valkanda brittiska och amerikanska punkklassiker, gick DJ:n gradvis in pa japansk punk, till de ovriga kundernas jubel och allsang. Den ratt aggressiva punken foll aven Marcus och mig i smaken och vi fragade darfor vad bandet hette. Vi racktes over LP-konvolutet for att kunna utlasa bandnamnet: 'The Stalin'. Inte 'Stalin' eller ens 'The Stalins', utan 'The Stalin'. Marcus och jag fann detta ofantligt underhallande och var overens om att det ar foga troligt att bandnamnet skulle vara av politisk betydelse. Det ar anda Japan vi befinner oss i, ett land dar Hitler och Stalin snarare ses som harda superskurkar an 1900-talets farligaste ledare. Denna slutsats nadde vi trots att ordet 'political' stod pa baksidan, under en rod stjarna. 
Bildbeviset
En musikrelaterad parentes. Dagen efter upptackte vi en for oss tidigare okand genre pa Tower Records: J-Hillbilly.
'You Harajuku kids really have some wicked style'
Jingelhit
Atta- och tioariga tjejerna i Kigurumi har fatt till en rejal hit med reklamfilmssangen Tarako Kewpie, gjord av ett nudelforetag. Se reklamfilmen har och notera tjejernas dans. Min kompis Marcus som ar pa besok kopte singeln och fick med utforliga dansinstruktioner i konvolutet. Jag ar ratt sugen pa att kopa hem en jag ocksa...
En annan hit har ar ledmotivet till Loco Roco, som ar nastan lika sot som spelet i sig.
En tripp till Nagano
Pa tisdagen och onsdagen bjod skolan alla utbytesstudenter pa en resa till Ueda i Nagano prefecture, belaget ett fatal mil ifran staden Nagano. Vi bjods pa ett fullspackat schema och hela resan kandes bade val planerad och organiserad (vilket gar i linje med det mesta i det har landet). Har foljer en kort sammanfattning av resan.
Tisdag
Vi lamnade Higashi-Omiya klockan 08:30 for att bege oss till forsta stoppet till resan; Gunba Safari Park. Som namnet antyder, rorde detta sig om att titta pa djur fran ett bussfonster. Inte sarskilt spannande. Vi fick se apor, tigrar, noshorningar, lejon och vita tigrar ligga och lata sig i varmen. Hojdpunkten intraffade nar en giraff passerade precis utanfor bussfonstret, vilket resulterade i att alla i bussen oooh:ade och eeeeh:ade hogt av fortjusning.
Efter att ha atit lunch pa en restaurant dar maten serveras i egentillverkade lerkrus (som matgasten far behalla), dar jag fick sitta med skolans valdigt trevliga malayer (de ar muslimer och ater darfor bara kott som slaktas pa ett korrekt satt (halsen pa djuret ska skaras av), annars ar de demivegetarianer (de ater fisk)), akte vi vidare till JRC (Japan Radio Company), ett valkant elektronikforetag. Vi fick ga runt i fabrikslokalerna for att se folk utfora monotona jobb (en betydande del var invandrare).
Darefter vantade hotellet, ett traditionellt japanskt hotell, ett Royokan, dar alla gaster far ta av sig skorna innan man gar in (hotellet ar tackt av tatami-mattor), personalen ar ikladda tradionella drakter (kimono) och dar det fanns en onsen (varm kalla, i detta fall en bassang) hogst upp i huset.
Middagen (ban-gohan)serverades pa laga brickor. Man fick sitta i skraddarstallning och ata. Maltiden utgjordes av manga smaratter, som utbyttes mot nya ratter nar man atit upp. Jag blev valdigt matt, trots att mycket av maten var olika fisk- och skaldjurssorter.
Efter middagen aktiverades vi i typiska utbytesstudenter-som-ska-lara-kanna-varandra-aktiviteter. Vi fick bl.a. tavla i en sorts memorylek, dar jag kan skryta med att jag kom trea (av drygt 50 personer) och tilldelades en termosmugg med skolans namn pa som beloning. Det ni.
Onsdag
Nasta dag steg vi upp tidigt for att titta pa tva av Uedas tempel, dar det mest imponerande var ett oktagonformat tratempel (det enda i Japan). Reiko, min internationella studiehandledare, sade att templet sag ut som en Shiitakesvamp, vilket var en slaende likhet.
Sedan akte vi till en gammal handelsgata, dar jag fick lara mig att det finns Karpar som ar varda upp till en miljon yen och att det ar relativt vanligt forekommande med karpstolder tempeldammar.
Nasta stopp var soba-bakning, dar vi fick baka och sedan ata vara egna nudlar, oishi!
Sista stoppet innan vi atervande till Tokyo var en appelfarm, dar vi fick plocka och ata sa manga applen vi ville. Pa sista strackan hem sov alla i bussen valdigt gott, och aven jag, som forsokte skriva pa uppsatsen, kapitulerade till slut infor somnen.
Pa tal om rockabilly
Kladesbutiken Greaseville - Harajuku
Stor portion
Vad gillar ni den har portionsstorleken av Udon-nudlar? Den tog en dryg timme att ata upp.
Vyer fran Rainbow Bridge och Odaiba
En kvall pa Park Hyatt
Ghibli Museum
Totoro visade oss vagen
Sent igar eftermiddag satte vi oss pa ett Chuo Line-tag och akte till Mitaka, en ratt bra bit ifran Tokyos innerstad. Skalet till utflykten var att vi skulle trangas med massor japanska smattingar pa Studio Ghiblis, Japans mest kanda animationsstudio, museum Ghibli Museum. Man maste boka biljetten i forvag, da ett begransat antal besokare tillats i museumet under tvatimmarspass. Vi fick bland annat se Miyazakis originalteckningar, en replika av dennes arbetsstudio, en stroboskopbelyst animationsmodell, en stor Laputa-robot pa taket, en Ghibli-kortfilm specialskriven till museet (en sot historia om en vattenspindel och en skraddare (insekten d v s) som fattar tycke for varandra) och den storsta Totoro-dockan vi hittills sett (se nedan). Innan vara tva timmar i detta fantasihus till museum var slut, hann vi ocksa med en fika i det lummiga utomhuscafeet.
Ingangen till museet
Nar denna display snurrade i full hastighet och belystes med en strobe, sag figurerna levande ut
Laputa-roboten
Laputa-roboten bakifran
Tickets plea...roooahr!
Rockabilly freakout!
Yoyogi Park i Harajuku byggdes i samband med Olympiaden i Tokyo, men ar numera mer kant for att vara ett tillhall for diverse subkulturssammantraden. Goter, punkare, gycklare...you name it, alla samlas har under helgerna och poserar garna for turisters kameror. Langs vagen utanfor Yoyogi Park star otaliga osignade band tatt langs trottoarerna, och forsoker overrosta varandra och sina bensindrivna elaggregat med sin musik.
Igar strosade vi runt i den bohemiska parken for att plotsligt finna oss mitt i ett rockabillymote. Gang fran hela landet (vi bland annat emblem som talade om att jackbararen var fran Kyoto och Yokohama) hade samlats for att gomma sig bakom morka pilotbrillor, fota varandras baseballjackor eller fona till sin quiff. Nar vi var pa vag att ga horde vi skona rockabillytoner komma fran en stor, sprakande hogtalarmonitor. Ett par rockabillykillar, med sina sonderdansade myggjagare ihoptejpade, borjade genast solodansa mycket energiskt, pa gransen till valdsamt, pa den oppna ytan framfor hogtalaren. Vi forstod snabbt att vi kommit mitt i en rockabillydansbattle. Gang efter gang avloste varandra och dansade till alltifran japansk rockabilly till latar fran Grease och Cry-baby. Det hela mynnade ut i en smatt galen final dar alla dansade samtidigt. Linda och jag var lojligt fascinerade och var overens om att detta ar nagot bland det coolaste vi upplevt. 
You've just got Rockabilly-served!
Rockabilly-tjejerna poserade garna...
...liksom de har hardingarna
En kvall med Edward
Vi ar nyss hemkomna efter att ha sett dansiscensattningen av Edward Scissorhands i stadsdelen Gotanda. Talangfulla dansare, imponerande scenografi och valskriven musik gjorde forestallningen ytterst njutbar. Pa vag ut fran teatern passade jag pa att kopa mig en mini-Edward som minne. 
Efter forestallningen sag vi ett japanskt par i foajen som spontant atergav den har scenen pa bade ett lek- och karleksfullt satt. De var minst lika charmiga som forlagorna.
Julfirande i Suburbia
I isskulptursscenen foll teatersnon tatt. Efter forestallningens slut gick Edward ensam fram till scenkanten under rungande applader och hojde sina saxhander, varpa ett stort snofall exploderade over publiken.
Salon Edwardo
Denna scen, nar Edwards tradgardsskulpturer kom till liv, horde till en av hojdpunkterna
Avspand (?) pose utanfor teatern
En utmanare till Hello Kitty?
Vad sags om ett Hello Kitty for den alternative? Mot dessa tva kattjejer, en punkare och en goth, vid namn Hangry and Angry. Vi tycker att de ar hur sota som helst. Det finns en hel Hangry & Angry-kollektion, alltifran mjukdjur till kladesplagg. Bilderna tog vi pa ett Hangry & Angry-vernissage i Harajuku forra veckan. 
Byggnad med ett syfte
Vad tror ni att man kan gora inuti den har byggnaden?
Stora cigaretter
I stadsdelen Akasaka ar det forbjudet att roka cigaretter som ar lika stora som en sjalv
En smaklos ode till Japan - Del 3
Har kommer till slut den tredje delen av mitt utan rangordning listande av huvudsakligen smaklosa eller oavsiktligt roliga hyllningar till Japan. Har hittar ni del 1 och del 2 har. Det kommer garanterat fler delar, ni anar inte hur manga pinsamma, dumma och roliga texter som skrivits om Japan...
The Presidents of the United States of America – Japan (1997)
Sjukt irriterande nonsensbandet Presidents of the USA ronte sapass stora framgangar i Japan att de kande att det var pa sin plats att besjunga sina japanska fans. ’Japan’ ar dock ingen hyllning, bara en muppig skildring av en Japanresa. Rimmet ‘20 tons of Sushi-loving fun - Yum yum’ sager allt.
Alphaville - Big in Japan (1984)
Tyskarnas storsta hit, jamte hogstadietryckarklassikern ‘Forever Young’, handlar faktiskt inte om Japan. ’Big in Japan’ utspelar sig istallet i Berlin (det finns referenser till Berlin’s Zoo Station: ’Shall I go to the zoo?’) och handlar om ett ungt par som forsoker kicka ett heroinmissbruk. Den numera ytterst valgodde sangaren Marian Gold har sagt att han starkt ogillar att se publiken lysa upp av gladje nar de framfor laten live, med tanke pa dess morka tema.
Blondie - "The Attack Of The Giant Ants" (1976)
Denna 50-talsskrackfilmsdoftande historia finns att hitta som sistaspar pa de amerikanska New Wave-giganternas sjalvbetitlade debutalbum. Debbie Harry, en av 70- och 80-talets storsta stilikoner och sexsymboler, sjunger om myror fran yttre rymden som tar over jorden: ’Giant ants from space snuff the human race / Then they eat your face, never leave a trace’. Apokalypsen nar sedan Japan, vilket beskrivs med de lysande rimmen: ’They shoot fire all around. Tokyo burns down / Everybody drowns. The moon falls on the ground’.
WASP – Tokyo’s on Fire (1997)
Hardrockens mest kobente sangare, Blackie Lawless, sjong ocksa om Tokyos undergang, nar WASP atervande till metalscenen i slutet pa 90-talet efter en langre periods tystnad. WASP var ett av de hardare Los Angeles-banden, nar vastkuststaden var ett metalmecka under 80-talet. Deras image, texter och till och med bandnamn (som beryktades vara en forkortning av We Are Satan’s People) blev standigt en orsak till debatt i borjan av 80-talet. Moralpaniken nadde till och med lilla Sverige, dar en upprord, och inte sarskilt opartisk, Siewert Oholm fragade ut en fjunig Anders Tegner i Svar Direkt. Tegner kontrade med argument som att det bara var pa latsas, att hardrockare egentligen hor till de mest harmlosa manniskorna och att det faktiskt ar lite haftigt att sjunga om djavulen, men inte att hylla honom.
Hur som helst, 'Tokyo’s on Fire' ar vare sig nagot lyriskt masterverk eller sarskilt upprorande, trots ’kontroversiella’ textrader som ’There ain't nowhere to run, Tokyo's gonna burn’.
Det later snarare som Blackie drack for mycket sake nar han besokte Japan: ’Your demon alcohol, My monster ain't got no control’, vilket aven nasta korkade nodrim tyder pa ’Itchi-Ban of sin, I'll be the night time king’ (Itchi-Ban betyder nummer 1/mest).
Weezer - Across the Sea (1996)
Nerdrockens storsta, och tillika mest excentriska, superstar – Rivers Coumo – skrev Across the Sea som ett svar pa ett beundrarbrev han fick fran en japansk groupie. Weezer har gjort manga powerpopparlor i sina dagar, men detta ar verkligen inte en av dem. Laten inleds med en asiatisk flojttrudelutt, for att satta stamningen. Texten som sedan foljer ar sa pinsam att man skruvar pa sig. Cuomo berattar inledningsvis att flickan i fraga ar 18 ar gammal, bor i en liten japansk stad och har hort honom sjunga pa radio. Sedan luktar han och slickar (!) pa japanskans kuvert, forbannar sig sjalv for att han bor pa fel sida av havet och undrar: ‘Why are you so far away from me?, I need help and you're way across the sea', men trostar sig med vetskapen om: 'I've got your letter, You've got my song’.
Cuomo har provat manga olika meditationsmetoder i sina dagar (kuriosa 1: Cuomos foraldrar var hippies; kuriosa 2: hans bror heter Leaves), daribland Zen. Men, i denna text erkanner han att intentionerna var inte sarskilt adla: ’And then I shaved my head and tried to be a monk
I thought the older women would like me if I did’.
Varldens basta service, del 2
Tullys personal bjod mig, Linda och Tomomi pa var sin present
Crazy coasters
Thunder Dolphin
Inom kort kommer jag tvinga med Linda att aka Thunder Dolphin, belagen precis vid Tokyo Dome. Den inleds med ett nastan 90-grader brant fall, for att sedan aka igenom ett pariserhjul och en byggnad pa vagen.
Killen pa baten ar en akrobat som hoppar upp i luften nar baten traffar vattnet...
...for att sedan landa pa samma stalle han stod (!)
Theme Park Review ar en underhallande sajt som recenserar nojesparker over hela Varlden. Har kan ni hitta en utforlig beskrivning av Japans galnaste berg&dalbanor och nojesparker.
En tripp till Mt. Fuji
Linda har skrivit ett mer utforligt inlagg om aventyret/utmaningen i sin blogg. Jag later istallet vara bilder (och bildtexter) tala for denna intensiva naturupplevelse.
Begynnande soluppgang ovan molnen, vid Mt. Fujis toppstation
Trotta klattrare tar en starkande skal varm nudelsoppa vid toppstationen
Spand vantan infor soluppgangen
Nar solen blickade fram hordes "Ohaio Gozaimasu" ropas over hela berget
Soluppgangen gav ett minst sagt gyllene sken
Det var fullsatt langs bergstoppens utkikspunkter
Fuji-sans krater
Trotta klattrare tar igen sig vid toppens torii
Andreas och molnen (ny Disneyfilm)
Linda och molnen (uppfoljaren till Andreas och molnen)
Linda i molnet (tredje delen i molntriologin)
Andreas - molnmannen av stal (fristaende uppfoljare)
Pa vag nedat, den forsta av tva attonde stationer (ej filmatiserad)
Roda stenar kantade var vag ned for berget
'Hej, jag har bestigit Mt. Fuji. Ge mig en dusch, sang och ta mig tillbaka till Tokyo a.s.a.p., kudasai!'
Hundar som accessoarer
'Skallde den dar rosa leksakshunden, eller horde jag fel?' tankte jag nar vi narmade oss en rosa fluffig sak parkerad utanfor ett kafe, under gardagens cykeltur till Harajuku. Nar vi kom narmare sag vi att det var en r i k t i g hund, vars pals hade fargats rosa. Det ar faktiskt en av de mest markliga upplevelser jag hittills upplevt i Tokyo, det sag helt bisarrt ut.
Det ar faktiskt en riktig hund
Japaner alskar sina hundar och att visa upp sina fyrfotade vanner. De skammer mer an garna bort sina hundar pa alla mojliga satt, exempelvis genom att ta dem till hundsalonger eller klar upp/spokar ut dem. Det ar faktiskt mer en regel an undantag att man klar sina hundar i specialdesignade hundlinnen, hundtrojor och hundsmycken. Det finns gott om butiker som uteslutande saljer hundaccessoarer. Vad hundarna tycker ar en annan fraga, men vi har inte stott pa nagra som till synes lider av sina klader eller sitt bling-bling.
Nedan kan ni se ett gang solglasogonforsedda taxar som vi sprang pa i Omotesando harom veckan.
Coola taxar