Ett par vardagsbetraktelser i Tokyo
Snapshot i tunnelbanan, Shobu line
Andra veckan i Japan ar redan paborjad. Jag har kommit igang med min research infor exjobbet lite smatt, vilket kanns bra. Det ar inga problem att hitta litteratur an sa lange.
Jag gillar Tokyos tunnelbana. Den gar ofta, den ar bekvam och snabb. An sa lange har jag inte stott pa nagra av de beryktade "inknuffarna", men jag har akt tag i rusningstid flera ganger. Det ar faktiskt enklare att aka kommunalt under rusningstid i Tokyo an i Stockholm. Detta p g a att japanerna ar mycket smidigare an klumpiga svenskar. Jag har inte krockat, blivit knuffad eller trampad pa av nagon har annu, trots att det ar evigt mycket mer manniskor som ar i rorelse.
"Arcohor"
Idag intraffade en lustig sak nar jag var och handlade min middag (fryst svamppasta, helt ok faktiskt). Min lokala supermarket hade provsmakning av persiko-sake, mitt pa ljusa dagen. Detta ar givetvis sarskilt lustigt for oss systembolags-bara-dricka-pa-helger-svenskar. I sondags blev jag bjuden pa en burk som jag trodde var iste, men som visade sig vara starkcider.
Jag fick en burk promo-Suntory
Mitt intryck ar att japaner gillar alkohol, men de vill inte tvinga pa en att dricka. Bade paret Sunaga och mina labbvanner har artigt fragat om jag dricker alkohol innan det blev aktuellt.
Pa tal om alkhol blev det ratt mycket vin igar. Jag blev namligen bjuden pa middag av paret Sunaga som vantade fint besok. Pa kvallen anlande tva kollegor till herr Sunaga fran svenska ambassaden (varav den ene, mr. Sunagas chef, visade sig ha bott pa Lidingo i flera ar under 80-talet) och drygt tio svenskar, som var specialiserade i miljofragor. De besokte Tokyo for att diskutera miljpolitik (saval global som lokal) med japanska politiker och foretag. Det var tur att jag hade tagit pa mig kostymen :-) Middagen var trevlig (och god! mrs. yoko hade tillagat manga vegetariska ratter med organiskt odlade gronsaker, vad sags exempelvis om sojastekt farsk raps? eller krispiga lotusvaxter?) och intressant med alla samtal rorande miljo- och energiproblem.
Ikvall haller jag pa att jobba lite smatt med en presentation av mitt exjobb som jag ska lagga fram imorgon for klassen. Bast att gora den fardigt istallet for att sitta har. Vi hors!
Lost in Translation
Jag har nu varit i Tokyo i lite mer an en vecka. Acklimatiseringen gick oerhort smarfritt. Jag hade aldrig trott att det skulle vara sa latt att stalla om till japansk tid och tempo. Jag bor tillfalligt pa Sunaga House som drivs av Mr. Akihiro, en man som har valdigt starka kopplingar till Sveriga. Aki (som han garna kallas) har namligen lange jobbat for svenska ambassaden och besokt varat land over hundra ganger. Det kanns onekligen ratt tryggt att borja bo hos nagon som man har nagon gemensam koppling till och ar valdigt duktig pa engelska. Boendet ar av en s.k. homestay-typ, d v s paret Sunaga bor i samma hus. Mitt rum ar dock avskilt och hemtrevligt. Jag saknar dock tillgang till kok (det blir mkt fardig- och mikromat for tillfallet) och det tar en dryg timme att pendla till skolan, men detta ar bara ett tillfalligt boende. Planen ar att flytta till en ordentlig lagenhet till manadsskiftet.
Sunaga House
Skolan, ja. Den heter Shibaura Institute of Technology och har precis invigt sitt nya campus, belaget i centrala Tokyo (vid Toyosu om man ska vara petig, ett par kilometer oster om Tokyos innersta stadskarna). Jag haller till i medielabbet som trevligt nog ligger uppe pa fjortonde vaningen, hogst upp i byggnaden. Behover jag tillagga att utsikten ar fantastisk? Det kanns som jag jobbar pa nagon advokatfirma i LA i mitten av 80-talet med alla skyskrapor och den minimalistisk inredninge (det var en koppling till LA Law, for de som inte forstod min langsokta liknelse).
Shibauras huvudbyggnad
Utsikt fran medielabbets panoramafonster
Jag har pa en knapp vecka redan lyckats uppratta en vardag. Jag gar upp vid attasnaret och beger mig till skolan efter att ha atit frukost. Fram till lunch jobbar jag med att soka bakgrundsfakta till mitt exjobb (som ska handla om HD DVD och Blur-ray). Lunchen intages i skolans frascha matsal, som atminstone har ett par vegetariska alternativ att valja mellan (farsk tofu och vegetarisk nudelsoppa t ex). Till maten far man vatten och nybryggt gront te! :D Darefter jobbar man vidare i labbet sa lange man orkar/har motivation/behover/maste. Jag trivs med de fria arbetsformerna och ser fram mot att fa komma igang ordentligt med arbetet i veckan som kommer. Min handledare, professor Aoki, ar en ung (runt 30-strecket) man som ar mycket trevlig och avspand. Han godkande mitt exjobbsamne med ett leende nu i torsdags. Tror inte att det kommer att bli nagra problem med att ha honom som handledare. Han ar namligen bra pa engelska, en egenskap han ar ratt ensam om att inneha i detta land.
Jag anvander mig av min ytterst begransade japanska (watashiwa nihongoga sukoshi wakarimasu = jag kan lite japanska och eigoga wakarimasuka = forstar du engelska?), gestikulerande och engelska for att forsoka klara mig i vardagen. An sa lange ar det mest roligt, men jag kan tanka mig att det kan bli frustrerande i situationer som inte bara galler vardagligheter.
Jag tror att japanernas bristande engelskakunskaper mycket beror pa att de levt isolerade fran omvarlden sa lange och fortfarande gor det. Addera en enorm nationell stolthet som varnar om modersmalet (pa tv ar alla importerade produktioner givetvis japanskdubbade) och ett sprak som i sig skiljer sig gravt fran engelskan och det ar inte nagot svarforstatt fenomen langre. Daremot forsoker de lara sig. Numera ingar obligatorisk engelskundervisning fran sjatte klass i grundskolan, det gors reklam for engelskakurser i tidningar och pa tunnelbanorna visas enminutslektioner i vardagsengelska pa tv-skarmarna.
Maten ar ett lite storre problem an de bristande engelskakunskaperna. Japaner tycker namligen mkt om kott och alla menyer och forpackningar ar dessutom pa japanska. Ni kanske forstar att det har varit halvknepigt att hitta vegetarisk mat till lilla mig? Vegetariska ramen (nudelsoppor) finns det en del av, men jag kan inte leva enbart pa nudlar, frystorkade gronsaker och buljonpulver (det som ingar i snabbnudelforpackningarna har). Har dock borjat hitta en del alternativ (skolmatsalen ar som sagt bra), sa det kommer sakerligen att ordna sig.
Det har blev ett ratt rorigt forsok i att sammanfatta min forsta vecka och nyetablerade vardag. Det finns sa mycket att beratta egentligen, men det ar svart att sammanfatta alla intryck pa ett kortfattat satt. Det blir nog mer av det i kommande inlagg :)
Men jag kan saga att jag stormtrivs och att Tokyo ar en hur spannande, fascinerande, imponerande och cool stad som helst.
Denna stad som inte innehaller kontraster, utan ar en kontrast i sig, med allt sitt valorganiserande kaos.
Denna stad som aldrig sover.
Denna fantastiska gigant till stad som aldrig ens gaspar.
Sunaga House
Skolan, ja. Den heter Shibaura Institute of Technology och har precis invigt sitt nya campus, belaget i centrala Tokyo (vid Toyosu om man ska vara petig, ett par kilometer oster om Tokyos innersta stadskarna). Jag haller till i medielabbet som trevligt nog ligger uppe pa fjortonde vaningen, hogst upp i byggnaden. Behover jag tillagga att utsikten ar fantastisk? Det kanns som jag jobbar pa nagon advokatfirma i LA i mitten av 80-talet med alla skyskrapor och den minimalistisk inredninge (det var en koppling till LA Law, for de som inte forstod min langsokta liknelse).
Shibauras huvudbyggnad
Utsikt fran medielabbets panoramafonster
Jag har pa en knapp vecka redan lyckats uppratta en vardag. Jag gar upp vid attasnaret och beger mig till skolan efter att ha atit frukost. Fram till lunch jobbar jag med att soka bakgrundsfakta till mitt exjobb (som ska handla om HD DVD och Blur-ray). Lunchen intages i skolans frascha matsal, som atminstone har ett par vegetariska alternativ att valja mellan (farsk tofu och vegetarisk nudelsoppa t ex). Till maten far man vatten och nybryggt gront te! :D Darefter jobbar man vidare i labbet sa lange man orkar/har motivation/behover/maste. Jag trivs med de fria arbetsformerna och ser fram mot att fa komma igang ordentligt med arbetet i veckan som kommer. Min handledare, professor Aoki, ar en ung (runt 30-strecket) man som ar mycket trevlig och avspand. Han godkande mitt exjobbsamne med ett leende nu i torsdags. Tror inte att det kommer att bli nagra problem med att ha honom som handledare. Han ar namligen bra pa engelska, en egenskap han ar ratt ensam om att inneha i detta land.
Jag anvander mig av min ytterst begransade japanska (watashiwa nihongoga sukoshi wakarimasu = jag kan lite japanska och eigoga wakarimasuka = forstar du engelska?), gestikulerande och engelska for att forsoka klara mig i vardagen. An sa lange ar det mest roligt, men jag kan tanka mig att det kan bli frustrerande i situationer som inte bara galler vardagligheter.
Jag tror att japanernas bristande engelskakunskaper mycket beror pa att de levt isolerade fran omvarlden sa lange och fortfarande gor det. Addera en enorm nationell stolthet som varnar om modersmalet (pa tv ar alla importerade produktioner givetvis japanskdubbade) och ett sprak som i sig skiljer sig gravt fran engelskan och det ar inte nagot svarforstatt fenomen langre. Daremot forsoker de lara sig. Numera ingar obligatorisk engelskundervisning fran sjatte klass i grundskolan, det gors reklam for engelskakurser i tidningar och pa tunnelbanorna visas enminutslektioner i vardagsengelska pa tv-skarmarna.
Maten ar ett lite storre problem an de bristande engelskakunskaperna. Japaner tycker namligen mkt om kott och alla menyer och forpackningar ar dessutom pa japanska. Ni kanske forstar att det har varit halvknepigt att hitta vegetarisk mat till lilla mig? Vegetariska ramen (nudelsoppor) finns det en del av, men jag kan inte leva enbart pa nudlar, frystorkade gronsaker och buljonpulver (det som ingar i snabbnudelforpackningarna har). Har dock borjat hitta en del alternativ (skolmatsalen ar som sagt bra), sa det kommer sakerligen att ordna sig.
Det har blev ett ratt rorigt forsok i att sammanfatta min forsta vecka och nyetablerade vardag. Det finns sa mycket att beratta egentligen, men det ar svart att sammanfatta alla intryck pa ett kortfattat satt. Det blir nog mer av det i kommande inlagg :)
Men jag kan saga att jag stormtrivs och att Tokyo ar en hur spannande, fascinerande, imponerande och cool stad som helst.
Denna stad som inte innehaller kontraster, utan ar en kontrast i sig, med allt sitt valorganiserande kaos.
Denna stad som aldrig sover.
Denna fantastiska gigant till stad som aldrig ens gaspar.
Sakuratrad nere vid Asakusa
Hanamifirande japaner
Neonvagg - Shinkoiwa, Tokyo
Sa ar jag antligen framme. Bland alla business men & women, skoluniformerade ungdomar, baseballkladda smakillar, flickor med tofsar i haret och animedjursryggsackar, solbranda och blonderade tjejer och de andra alternativa japanska subkulturerna. Bland neonskyltsdjunglar och tv-spelsmusiksspelande tagperronger. Bland nyutslagna korsbarstrad och Sakurafirande japaner som har picknick darunder. Bland Love Hotels dar man spontant kan checka in med sin alskare/alskarinna i specialinredda rum en timme eller tva och 7-elevens som har stora utbud av erotisk manga. Bland otaliga arkad-, pachinkohallar och 100 yen-affarer. Bland 27 miljoner bockande, bugande, ursaktande och fnittrande japaner.
Behover jag tillagga att jag trivs? Tokyo, nu ar jag antligen har. Och jag kommer inte att lamna dig forran om ett halvar.