Lost in Translation
Jag har nu varit i Tokyo i lite mer an en vecka. Acklimatiseringen gick oerhort smarfritt. Jag hade aldrig trott att det skulle vara sa latt att stalla om till japansk tid och tempo. Jag bor tillfalligt pa Sunaga House som drivs av Mr. Akihiro, en man som har valdigt starka kopplingar till Sveriga. Aki (som han garna kallas) har namligen lange jobbat for svenska ambassaden och besokt varat land over hundra ganger. Det kanns onekligen ratt tryggt att borja bo hos nagon som man har nagon gemensam koppling till och ar valdigt duktig pa engelska. Boendet ar av en s.k. homestay-typ, d v s paret Sunaga bor i samma hus. Mitt rum ar dock avskilt och hemtrevligt. Jag saknar dock tillgang till kok (det blir mkt fardig- och mikromat for tillfallet) och det tar en dryg timme att pendla till skolan, men detta ar bara ett tillfalligt boende. Planen ar att flytta till en ordentlig lagenhet till manadsskiftet.
Sunaga House
Skolan, ja. Den heter Shibaura Institute of Technology och har precis invigt sitt nya campus, belaget i centrala Tokyo (vid Toyosu om man ska vara petig, ett par kilometer oster om Tokyos innersta stadskarna). Jag haller till i medielabbet som trevligt nog ligger uppe pa fjortonde vaningen, hogst upp i byggnaden. Behover jag tillagga att utsikten ar fantastisk? Det kanns som jag jobbar pa nagon advokatfirma i LA i mitten av 80-talet med alla skyskrapor och den minimalistisk inredninge (det var en koppling till LA Law, for de som inte forstod min langsokta liknelse).
Shibauras huvudbyggnad
Utsikt fran medielabbets panoramafonster
Jag har pa en knapp vecka redan lyckats uppratta en vardag. Jag gar upp vid attasnaret och beger mig till skolan efter att ha atit frukost. Fram till lunch jobbar jag med att soka bakgrundsfakta till mitt exjobb (som ska handla om HD DVD och Blur-ray). Lunchen intages i skolans frascha matsal, som atminstone har ett par vegetariska alternativ att valja mellan (farsk tofu och vegetarisk nudelsoppa t ex). Till maten far man vatten och nybryggt gront te! :D Darefter jobbar man vidare i labbet sa lange man orkar/har motivation/behover/maste. Jag trivs med de fria arbetsformerna och ser fram mot att fa komma igang ordentligt med arbetet i veckan som kommer. Min handledare, professor Aoki, ar en ung (runt 30-strecket) man som ar mycket trevlig och avspand. Han godkande mitt exjobbsamne med ett leende nu i torsdags. Tror inte att det kommer att bli nagra problem med att ha honom som handledare. Han ar namligen bra pa engelska, en egenskap han ar ratt ensam om att inneha i detta land.
Jag anvander mig av min ytterst begransade japanska (watashiwa nihongoga sukoshi wakarimasu = jag kan lite japanska och eigoga wakarimasuka = forstar du engelska?), gestikulerande och engelska for att forsoka klara mig i vardagen. An sa lange ar det mest roligt, men jag kan tanka mig att det kan bli frustrerande i situationer som inte bara galler vardagligheter.
Jag tror att japanernas bristande engelskakunskaper mycket beror pa att de levt isolerade fran omvarlden sa lange och fortfarande gor det. Addera en enorm nationell stolthet som varnar om modersmalet (pa tv ar alla importerade produktioner givetvis japanskdubbade) och ett sprak som i sig skiljer sig gravt fran engelskan och det ar inte nagot svarforstatt fenomen langre. Daremot forsoker de lara sig. Numera ingar obligatorisk engelskundervisning fran sjatte klass i grundskolan, det gors reklam for engelskakurser i tidningar och pa tunnelbanorna visas enminutslektioner i vardagsengelska pa tv-skarmarna.
Maten ar ett lite storre problem an de bristande engelskakunskaperna. Japaner tycker namligen mkt om kott och alla menyer och forpackningar ar dessutom pa japanska. Ni kanske forstar att det har varit halvknepigt att hitta vegetarisk mat till lilla mig? Vegetariska ramen (nudelsoppor) finns det en del av, men jag kan inte leva enbart pa nudlar, frystorkade gronsaker och buljonpulver (det som ingar i snabbnudelforpackningarna har). Har dock borjat hitta en del alternativ (skolmatsalen ar som sagt bra), sa det kommer sakerligen att ordna sig.
Det har blev ett ratt rorigt forsok i att sammanfatta min forsta vecka och nyetablerade vardag. Det finns sa mycket att beratta egentligen, men det ar svart att sammanfatta alla intryck pa ett kortfattat satt. Det blir nog mer av det i kommande inlagg :)
Men jag kan saga att jag stormtrivs och att Tokyo ar en hur spannande, fascinerande, imponerande och cool stad som helst.
Denna stad som inte innehaller kontraster, utan ar en kontrast i sig, med allt sitt valorganiserande kaos.
Denna stad som aldrig sover.
Denna fantastiska gigant till stad som aldrig ens gaspar.
Sunaga House
Skolan, ja. Den heter Shibaura Institute of Technology och har precis invigt sitt nya campus, belaget i centrala Tokyo (vid Toyosu om man ska vara petig, ett par kilometer oster om Tokyos innersta stadskarna). Jag haller till i medielabbet som trevligt nog ligger uppe pa fjortonde vaningen, hogst upp i byggnaden. Behover jag tillagga att utsikten ar fantastisk? Det kanns som jag jobbar pa nagon advokatfirma i LA i mitten av 80-talet med alla skyskrapor och den minimalistisk inredninge (det var en koppling till LA Law, for de som inte forstod min langsokta liknelse).
Shibauras huvudbyggnad
Utsikt fran medielabbets panoramafonster
Jag har pa en knapp vecka redan lyckats uppratta en vardag. Jag gar upp vid attasnaret och beger mig till skolan efter att ha atit frukost. Fram till lunch jobbar jag med att soka bakgrundsfakta till mitt exjobb (som ska handla om HD DVD och Blur-ray). Lunchen intages i skolans frascha matsal, som atminstone har ett par vegetariska alternativ att valja mellan (farsk tofu och vegetarisk nudelsoppa t ex). Till maten far man vatten och nybryggt gront te! :D Darefter jobbar man vidare i labbet sa lange man orkar/har motivation/behover/maste. Jag trivs med de fria arbetsformerna och ser fram mot att fa komma igang ordentligt med arbetet i veckan som kommer. Min handledare, professor Aoki, ar en ung (runt 30-strecket) man som ar mycket trevlig och avspand. Han godkande mitt exjobbsamne med ett leende nu i torsdags. Tror inte att det kommer att bli nagra problem med att ha honom som handledare. Han ar namligen bra pa engelska, en egenskap han ar ratt ensam om att inneha i detta land.
Jag anvander mig av min ytterst begransade japanska (watashiwa nihongoga sukoshi wakarimasu = jag kan lite japanska och eigoga wakarimasuka = forstar du engelska?), gestikulerande och engelska for att forsoka klara mig i vardagen. An sa lange ar det mest roligt, men jag kan tanka mig att det kan bli frustrerande i situationer som inte bara galler vardagligheter.
Jag tror att japanernas bristande engelskakunskaper mycket beror pa att de levt isolerade fran omvarlden sa lange och fortfarande gor det. Addera en enorm nationell stolthet som varnar om modersmalet (pa tv ar alla importerade produktioner givetvis japanskdubbade) och ett sprak som i sig skiljer sig gravt fran engelskan och det ar inte nagot svarforstatt fenomen langre. Daremot forsoker de lara sig. Numera ingar obligatorisk engelskundervisning fran sjatte klass i grundskolan, det gors reklam for engelskakurser i tidningar och pa tunnelbanorna visas enminutslektioner i vardagsengelska pa tv-skarmarna.
Maten ar ett lite storre problem an de bristande engelskakunskaperna. Japaner tycker namligen mkt om kott och alla menyer och forpackningar ar dessutom pa japanska. Ni kanske forstar att det har varit halvknepigt att hitta vegetarisk mat till lilla mig? Vegetariska ramen (nudelsoppor) finns det en del av, men jag kan inte leva enbart pa nudlar, frystorkade gronsaker och buljonpulver (det som ingar i snabbnudelforpackningarna har). Har dock borjat hitta en del alternativ (skolmatsalen ar som sagt bra), sa det kommer sakerligen att ordna sig.
Det har blev ett ratt rorigt forsok i att sammanfatta min forsta vecka och nyetablerade vardag. Det finns sa mycket att beratta egentligen, men det ar svart att sammanfatta alla intryck pa ett kortfattat satt. Det blir nog mer av det i kommande inlagg :)
Men jag kan saga att jag stormtrivs och att Tokyo ar en hur spannande, fascinerande, imponerande och cool stad som helst.
Denna stad som inte innehaller kontraster, utan ar en kontrast i sig, med allt sitt valorganiserande kaos.
Denna stad som aldrig sover.
Denna fantastiska gigant till stad som aldrig ens gaspar.
Kommentarer
Postat av: Christoffer
Hejsan brosan! Det låter som det är helt fantastiskt där borta, jag tog en titt på skolbyggnaden och höll på att tappa andan.
Vad bra att det har gått bra att ställa om på så kort tid, det verkar som du trivs som fisken i vattnet så att säga hehe.
Har du förresten haft några problem med att det inte finns några skyltar än? Och har du åkt den omtalade japanska tunnelbanan än?
Här hemma så har det äntligen blivit påsklov, och din saknad här hemma gör sig ännu större av just det skälet.
Jag såg föresten Corpse Bride för ett tag sedan, oerhört bra film tycker jag. Vad tyckte du och Linda om den?
Jag hoppas att din vistelse fortsätter att vara bra (snarare så vet jag att det kommer fortsätta vara bra).
Ha det bäst! Så hörs vi senare.
Sayonara Andreas-san.
/Hälsningar från din bror Christoffer
Trackback