Andreas i Tokyo

I fredags besokte Linda och jag Shibauras gamla campus, belaget i Higoshi-Omiya, en halvtimme fran Ueno. Anledningen var att jag skulle ha en s.k. "poster session" med min ovriga klass, dar varje master student summerar sitt projekt pa en plansch av storleken A0 (1 kvm), for att sedan sta bredvid denna och beratta om sitt projekt for forbipasserande som fattar intresse for just din plansch. Ja, det var exakt som pa en massa. Vi blev lite forsenade, da det var stopp pa Utsunomiya Line till foljd av ett sjalvmord som just intraffat nar vi anlant till Ueno station. Jag fick senare hora av Esui att stackars Yoko i min klass inte enbart hade varit pa samma tag som forolyckat sjalvmordsoffret, hon hade till och med bevittnat hela handelsen. Nar jag senare traffade Yoko i Higoshi-Omiya var hon blek och sade att hon inte madde sa bra. Vi led med henne.

For att ga vidare fran detta tunga amne, redovisningen gick hur som helst bra. Efterat bjods vi pa bakelser fran Mr. Donut, ocha i PET-flaskor och andra godsaker. Vi akte darefter tillbaka till Ueno for att plocka upp vara parkerade cyklar.

Senare pa kvallen begav vi oss till Vampire Cafe i Ginza, for att unna oss lite fredagslyx i form av ett par drinkar och tilltugg. Bade Linda och jag blev helt tagna av den ultragotiska inredningen. Det var stereotypt skrackromantiskt, utan att vara vare sig kitschigt eller klyschigt. Efter att ha tagit hissen upp till sjunde vaningen leddes vi in i de uteslutande sammetsroda och svarta lokalerna (allt gick i mina favoritfarger rott och svart; gardiner, bord, stolar samt den stora likkistan i mitten av restauranten) for att fa plats vid ett privat bord, undanskymt av fordragna draperier. 
 
      





Stearinljus brann overallt for att ge ett varmt, men dampat ljus. I hogtalarna spelades elegant, men dramatisk, strakdominerande, klassisk musik. Nar vi beskadat menyerna ett par minuter dok var kypare fram mellan draperierna. Han tog vara forsta ordrar, Cuba Libre, Tom Collins och notter, och forsvann sedan lika tyst som han kommit fram. Jag kan latt saga att detta ar den basta service jag nagonsin upplevt. Kyparen gjorde inte ett enda fel. Att han bjod oss pa apertifer i form av avocado/tomatrora med nybakat brod och rodvin, gjorde inte saken samre. Han lamnade oss och sade att om vi behovde nagot var det bara att ringa i en klocka som fanns pa bordet. Nar vi blev det dags att ga gjorde han den djupaste bugning jag sett.

Linda och jag blev helt foralskade i Vampire Cafe. Det kandes lite som att ga in i en Lynchsk dromsekvens. Nar vi kom ut pa Ginzas gator igen, kandes det nastan som vi gjort ett besok till just The Black Lodge.