En svensk helg i Roppongi
Pa vag till Yoyogi Park - Harajuku
Enorm Torii i Yoyogi Park - Harajuku (Antons bild)
Meiji Jingu, Yoyogi Park - Harajuku (Antons bild)
Statligt trad; Meiji Jingu, Yoyogi Park - Harajuku
Pandamuffins!
300 yen-baren; Allt pa menyn kostar 20 kr (inklusive ol, drinkar och enklare matratter) (Antons bild)
Ett stycke suddig Anton och ett stycke suddig Linda
Ingangen till The Lockup - Shibuya (Antons bild)
I de vindlande korridorerna pa vag in till The Lockup
Pa dessa tallrikar serverades maten
Pa The Lockup fick vi ett bord i en av de otaliga privata gallerforsedda fangelsecellerna i lokalen. Efter en stund kom servitoren och oppnade gallret for att ta emot vara bestallningar. I vantan pa maten slacktes ljuset ned och japansk hardrock borjade spelas i hogtalarna. Personal utkladda till spoken tittade forbi emellanat for att skaka om gallret i syfte att skramma oss. En exalterad berattarrost berattade nagon form av storyline, som forsetts med ljudeffekter (tydligen skickade de in nagon ghostbuster-motsvarighet). Nar vi trodde att faran var over kom ett spoke forbi var cell och "hogg" en latt skramd Linda med en plastyxa. Efter en stund av ytterligare hardrockstoner och ljudeffekter sag vi spokena ledas ivag i korridoren utanfor var cell, de hade blivit fangade. Ljuset tandes och de spelade "Happy Birthday to you" tva ganger i rad. Maten anlande; tofu, bonor och ris. Vi inmundigade den med en kall kanna ol.
Efter det mest bizarra restaurantbesok jag upplevt, bestamde vi oss for att aka till Roppongi. Pa vagen till stationen sag vi tva skonsjungande (eller, nja...) killar.
La, la, la... (Antons bild)
Val i Roppongi besokte vi forst Propaganda Bar, som hade mycket pubkansla.
Long Island Ice Teas pa Propaganda (Antons bild)
Efter var sin Long Island Ice Teas gick vi vidare till Heartlands, ett stalle Anton tidigare tipsat mig om. Belaget precis bredvid Mori-skraporna lag denna parla till bar. Vi drack smaskiga Mojitos och lyssnade pa skona soft-houseremixer. Heartlands kandes lite som baren med videoprojektioner, som Bill Murray besoker nar han vant sin t-shirt ut och in i Lost in Translation. Heartlands kommer definitivs att besokas igen!
Heartlands (Antons bild)
Heartlands (Antons bild)
Notera tv-spelskonsten - Heartlands
Vi var tvungna att avbryta var jattetrevliga dag med Anton har, for att hinna med sista taget (vi skulle upp tidigt och jobba med ambassadspresentationen nasta dag). Vi ar dock installda pa en ny dag med Anton i augusti, nar han kommer till Tokyo igen.
Hej på dig, Andreas! Här kommer en kommentar som inte har direkt anknytning till era trevliga Anton-eskapader utan snarare till det du skrivit tidigare om spel och musik och teknik och hur man tänker kring sådant i Japan. Och jag lägger kommentaren här för jag antar att du läser kommentarerna kring dina senaste inlägg först snarare än att bläddra ner till tidigare texter.
Alltså kolla min följande kommentar!
Jo.
I dagens Sydsvenskan recenseras ett nytt spel - Electroplankton - som utvecklats av Toshio Iwai för Nintendo DS. Det kanske bara var nytt för mig? Du kanske känner väl till det redan? Hur som helst: Den får HÖGT betyg. Rubriken är "Plankton skapar skön musik". Jag citerar ur artikeln, så kanske din nyfikenhet väcks (om den inte redan fanns där...)!
"Ytterligare en liten bit av gränsen mellan spel och annan kultur har suddats ut. Toshio Iwai utmanar både begreppen och de traditionella spelarna med sin skapelse. Ett spel som saknar början och slut, saknar uppdrag, inte har någon poängräkning och inte kan sparas kommer att reta en och annan felköpare. Men säkert är också att detta är en föraning om en ny riktning, kanske rent ut sagt banbrytande, på spelbranschen. Eller kulturvärlden.
Electroplankton är en musikupplevelse. Du kan skapa och lyssna, eller bara lyssna.
I programmet /---/ finns tio olika typer av plankton. Du väljer en och testar dig fram bland ljudupplevelserna med hjälp av konsolens penna. Du drar streck, ändrar rörelsebanor och vinklar, allt för att få nya ljudupplevelser.
/---/
Planktonens rörelser visar på ett smått genialiskt sätt hur ett musikstycke kan byggas upp. Dessutom är det vackert, meditativt och rogivande. Och du kan ta det med dig.
/---/
Jag tror att liknande program, både nyttoprogram och konstprogram /---/ snabbt kommer att bli fler och betydligt mer avancerade. Japanerna älskar sina hjärngympaspel och det är japanska Nintendo /---/ som leder utvecklingen."
Något för dig/er att testa?
Även ZEROs skribenter och läsare måste ju ha lite hum om hur musiken byggs upp (hihi)...???
Ha det gott!!
The Lockup låter som ett rätt schysst ställe, är rätt sugen på att ta mig dit när jag kommer upp till Tokyo. Du skrev att det ligger i Shibuya, skulle du klara att beskriva vägen lite närmare? Har varit i Shibuya ett antal gånger så du kan vara detaljerad.
Annars; en jäkligt bra blogg som jag tänkte bläddra lite i.
Antligen gar det att posta inlagg for mig igen!
Birgitta, tack for ditt tips om Electroplankton! Forst maste jag saga att jag tankt maila en halsning till dig flera ganger, men min avsaknad av din mail-adress har gjort detta lite svart. Jag ska be Linda skriva ned addressen, sa att mitt ibland begransade arbetsminne slipper jobba ;)
Electroplankton later onekligen spannande. Visst haller granserna mellan spel och kultur alltmer att suddas ut (jag snuddade faktiskt vid detta fenomen i en spelrecension jag skrev innan jag akte ivag: http://www.zeromagazine.nu/rec.asp?id=1210). Nintendo har fatt mycket berom pa senare ar for sina manga innovativa spelideer, bl.a. for husdjurssimulatorn Nintendogs. Just spelsystemet Nintendo DS har haft manga nya koncept tack var sitt utformande, dubbla skarma och en touchscreen.
Jag ar sjalv valdigt nyfiken pa LocoRoco till Sonys PSP, som marknadsfors har flitigt. I LocoRoco ska man styra en glad slemklump (enklaste beskrivningen) genom att tilta den virtuella varldens vertikala plan. Busenkelt, men genialiskt och fangslande, ar de omdomen jag hittils last.
Du har helt ratt i att Electroplankton och spel som kultur ar nagot for Zero. Jag foresla det for redaktoren.
Jag kan ocksa passa pa att tacka dig, Birgitta, for ditt flitiga kommenterande i min (och Lindas) blogg(ar). Det ar kommentarerna som gor det vart att uppdatera bloggen oftare (ja, det var en hint till er andra lasare)!
For att svara pa det andra inlagget. Jim, tack for berommet! Jag skrev addressen till The Lockup i din blogg :)