Andreas i Tokyo

Shoppinglordag i Akihabara

I lordags gjorde jag en utflykt till centrala Tokyo. Forst begav jag mig till elektronikmeckat Akihabara tillsammans med Esui och Ahn fran labbet. Vi gick ut fran den gigantiska stationen och mottes av en mindre arme flyergirls i "maid"-outfits, extremt hogt skurna klanningar och Paradisio-liknande peruker i gralla farger. De delade ut reklamblad som lockade med spelarkader, sexaffarer, mobilabonnemang eller just maid cafes (ett kafe dar servitriserna ar kladda som tjejerna nedan).

"Valkommen till Maid Cafe!"

Efter att ha fatt en flyer av nagot som visade sig vara en porraffar av en tjej i illrosa peruk, begav vi oss vidare in i Akihabara. Vi gick langs en stor gata som kantades av elektronikaffarer, snabbmats-hal-i-vaggen (esui kopte friterad blackfisk), arkader, manga- och animeaterforsaljare, "adult stores" och datorbutiker. En ganska salig blandning m a o! Jag kopte ett nattokuvert till frukost (ett slags jast bonblandning som packeteras i ris och sjogras; gott, nyttigt och mattande) istallet for att besoka Mr Donut, som var var forsta mindre bra ide. Nar jag fatt i mig nattokuvertet (nar vi gick pa en blasig bakgata) ringde Hiroshi och ville motas upp. Vi gick tillbaka till stationen for att mota upp med var labbkamrat.



De andra var hungriga, och jag kande att det fanns plats for lite mer an bara natto. Vi letade upp ett narliggande lunchstalle vid namn Denny's (fick uppfattningen att det ar nagon finare franchise). Esui bestallde rakpasta, Hiroshi B&T-mackor, Ahn udon (nudelsoppa) och jag misusoppa och ris (var inte SA hungrig). Nar vi hade atit klart begav sig Esui ivag pa egen hand for att maila en rapport till sin larare (som han glomt att gora). Vi andra satt kvar, pratade och skrattade mkt. Jag hade bara sovit knappt 4h vilket sakert gjorde mig mer lattroad. Jag pratade mkt med Hiroshi. Det visade sig att han varit utbytesstudent i USA tva ganger (vilket forklarar hans, i japanska matt, bra engelska), i LA och Colorado, av alla stallen. Jag berattade att jag garna skulle aka till rurala Colorado, da en av mina favoritartister (Dave Eugene Edwards) kommer darifran. Hiroshi blev mkt sugen att hora dem. Hur som helst. Vi satt kvar ett tag och smalte maten. Ahn berattade om fattigdom i Vietnam. Jag fragade Hiroshi om han hade atit Fugo (den giftiga blasfisken), vilket han hade - tva ganger!, och om det ar manga som dor varje ar i Fugo-olyckor. I Japan ses tydligen Fugo inte som nagot manlighetsprov, utan mer som en delikatess. Man har stort fortroende for kocken och ar inte direkt orolig for dodsrisken. Ahn lyste upp nar jag tog upp amnet om Fugo och beslot sig for att prova det nagon gang innan han aker hem.

Esui kom tillbaka en dryg halvtimme senare. Efter att ha lart oss det japanska ordet for toalett (uttalas kabaia), eller atminstone ett gammalt uttryck for det (eftersom vi behovde besoka en sadan), betalade vi och gick tillbaka till tunnelbanan for att bege oss till nasta stopp; Hibya Park - Kungliga parken.  Forst ville vi dock posera med flyerflickorna.


Ganbatte! Fran vanster Ahn, Hiroshi, oidentifierad maid girl och Esui.


Jag med en av de mer pakladda flyer-flickorna


Tokyo Station

Hibya Park ligger pa ca tio minuters gangavstand fran Tokyo Station (som ligger inne i detta anrika stationshus). Att komma dit var lite som att komma till ett inverterat Akihabara. Den stora parken ar valskott, fridfull och valdigt vacker. Vi gick pa gruset langs valkuperade barrtrad och nyklippta grasmattor, pratade, skrattade och fotograferade.





Eftermiddagen borjade att lida mot sitt slut. Den starka skymningssolen fick oss att kisande bege oss till varat sista utflyktsmal for dagen; Tokyos regeringshus, som ligger vid Sakuradai. Detta ar alltsa den populare (atminstone i Japan) premiarministern Koizumis arbetsplats. Hiroshi ville jattegarna posera utanfor de stora grindarna.



Vi gick hela vagen tillbaka till Tokyo station (min ide, eftersom vi far anda bara sitter framfor datorerna i labbet hela veckorna, de andra uppskattade mitt initiativ), vilket tog en dryg halvtimme. Istallet for att skiljas at satte vi oss pa ett av manga cafeer i Tokyos stations inre. Over cafe au laits (jag var den enda som drack nagot annat, espresso) forsokte Ahn och jag lara oss nya fraser pa japanska. Esui larde mig t ex att tjejer som solar solarium, fargar haret eller genomgar nagon annan typ av sjalvutford utseendeforandring kallas garu. Esui och jag pratade vidare om huruvida Tokyo ar en farlig stad (jag har hittills intrycket att det ar en extremt saker storstad). Han sade att det stammer for de flesta omraden, men att man ska halla sig undan Shinjuku nattetid. Detta slog mig som intressant, da herr Kawarabayashi pa mandagens middag i Sunaga House berattade att Shinjuku har problem med Yakuza, den japanska maffian. Jag fragade om det var detta som Esui syftade pa. Han svarade att han tankte bade pa Yakuzan, men aven pa stora ungdomsgang som driver runt med basebolltran och andra tillhyggen och har endast intentionen att sla ner folk. Denna japanska Crips-variant  inkluderar tydligen gangfarger. Nyfiken pa en japans syn pa Yakuzan stallde jag en hel del fragor till Esui rorande detta omrade. Han berattade for mig hur man kan kanna igen en Yakuza och vad man bor gora om man ser dem (ga darifran): "De rakar sina ogonbryn i rata vinklar sa att de ser "onda" ut, de har ofta solglasogon, utsvangda byxor eller morka kostymer och kor stora bilar med tonade rutor".  Fran borjan var Yakuzan en del av Tokyos polisstyrka, men nagonstans andrades det radikalt.

Trott efter en lang dag, och med en natt med fa timmars somn bakom mig, bestamde jag mig for att runda av efter fikan. De andra tycktes dela min trotthet. Vi bestamde oss for att ta festandet och min karaokeinvigning (Hiroshi ville aka med mig till Shibuya och sjunga karaoke) nagon kommande helg.


Lordagkvall i Shinkoiwa

Val hemma vid Shinkoiwa hade klockan nastan hunnit bli nio. Jag var inte sa hungrig och kopte mig darfor en liten, forsenad middag: en nattorulle.




Sondagen blev sedan lugn och tillagnades till stor del chattandes med Linda.

Veckan hittills
Igar, mandags, var jag och tittade pa en lagenhet i Shibuya. Tyvarr hade laget gjort mig aningen forblindad av positivitet i forhand, eftersom lagenheten i sig visade sig vara ganska ordentligt nedgangen, belaget i ett annu mer nedganget hus. Visst vore det grymt att bo pa 10 minuters gangavstand, men inte om man ska betala sapass mycket for en sadan skruttig lagenhet. Imorgon ska jag titta pa en annan lagenhet, nara Nihonbashi. Uppdaterar er nar jag vet mer om var jag kommer att bo harnast.