Andreas i Tokyo

Nar jag akte ifran skolan med Ahn, Hiroshi och Esui pratade vi till en borjan lite om formiddagens langa tunnelbanestopp (tagen stod stilla i 40 minuter). Jag har observerat att det inte alltfor sallan informeras om att tunnelbanorna ar forsenade p g a "olyckor". Jag fragade Esui vad dessa olyckor kan bero pa, och olyckligt nog visade sig att mina farhagor stamde. Det ror sig tydligen ofta om sjalvmordsforsok, vilket forklarligt nog stannar upp trafiken. Idag var det dock ett harmlost ralsfel som var bakomliggade orsaken till att jag kom for sent till skolan.

Hiroshi har tidigare berattat for mig att det ar ganska vanligt forekommande att hart pressade kaishais (kontorsarbetare) tar sina liv. Nar nagon begar sjalvmord till foljd av overarbete kallas detta karojisatsu. Att detta ar vanligt ar inte helt utan orsak. Mer an var femte japansk man arbetar mer an 80 timmar overtid i manaden. Notera att detta galler for hela Japan, inte bara Tokyo. Dar kommer vissa upp till ofantliga 150-200 timmars overtid per manad. Overtidsgenomsnittet for hela landet ligger pa narmare 300 timmar per anstalld och ar, enligt en genomgaende nationell undersokning. Ar 2003 hade Japan i genomsnitt 25 sjalvmord per 100 000 invanare, en ovanligt hog siffra.

Det finns till och med ett av en japansk professor i socialmedicin etablerat uttryck for att jobba ihjal sig, som ibland anges som dodsorsak i tidningars dodsannonser: karoushi. Jag laste en artikel om en 20-arig kille som dog av en hjarnblodning, da han hade jobbat sa mycket att han bara hann med att sova i tvatimmarsskift. Andra vanliga karoushi-dodsorsaker ar hjartattacker och astmaanfall.

Under 80-talet var karoushi och karojisatsu relativt vanligt da manga ville tjana sa mycket pengar som mojligt och jobbade darefter. Under 90-talet sjonk jobbrelaterade dodsfall, men nu har de borjat oka igen. Denna gang beror det istallet pa hardare, ibland nastan inhumana krav, fran arbetsgivare. Om man inte jobbar sa mycket som kravs riskerar man att fa sparken. Den japanska lojaliteten till sitt foretag ar svart for manga svenskar att forsta. Jobbet blir for manga japaner mycket mer an en inkomstkalla. Det blir inte bara en del av livet, det blir som en andra familj. En familj man staller upp for, en familj man inte sviker.

Jag kan inte lata bli att tanka pa mina studiekompisar i labbet. Vissa, som ar nara sin examen, kombinerar det sista av studierna med jobhunting. De kommer in till labbet pa eftermiddagarna med kostym och glada miner, i hopp om att anstallningsintervjun gick bra. Om nagon blir antagen till en firma firas detta nasta ceremoniellt (vilket intraffade for ett par studenter forsta kvallen, under min valkomstmiddag). Jag hoppas bara att ingen av dem hamnar i en sits dar de tvingas riskera sin halsa for att behalla ett jobb.