Andreas i Tokyo

Vi ar nyss hemkomna efter att ha sett dansiscensattningen av Edward Scissorhands i stadsdelen Gotanda. Talangfulla dansare, imponerande scenografi och valskriven musik gjorde forestallningen ytterst njutbar. Pa vag ut fran teatern passade jag pa att kopa mig en mini-Edward som minne.


Efter forestallningen sag vi ett japanskt par i foajen som spontant atergav den har scenen pa bade ett lek- och karleksfullt satt. De var minst lika charmiga som forlagorna.


Julfirande i Suburbia


I isskulptursscenen foll teatersnon tatt. Efter forestallningens slut gick Edward ensam fram till scenkanten under rungande applader och hojde sina saxhander, varpa ett stort snofall exploderade over publiken.


Salon Edwardo


Denna scen, nar Edwards tradgardsskulpturer kom till liv, horde till en av hojdpunkterna


Avspand (?) pose utanfor teatern

Vad sags om ett Hello Kitty for den alternative? Mot dessa tva kattjejer, en punkare och en goth, vid namn Hangry and Angry. Vi tycker att de ar hur sota som helst. Det finns en hel Hangry & Angry-kollektion, alltifran mjukdjur till kladesplagg.  Bilderna tog vi pa ett Hangry & Angry-vernissage i Harajuku forra veckan.

Har kommer till slut den tredje delen av mitt utan rangordning listande av huvudsakligen smaklosa eller oavsiktligt roliga hyllningar till Japan. Har hittar ni del 1 och del 2 har. Det kommer garanterat fler delar, ni anar inte hur manga pinsamma, dumma och roliga texter som skrivits om Japan...

The Presidents of the United States of America – Japan (1997)

Sjukt irriterande nonsensbandet Presidents of the USA ronte sapass stora framgangar i Japan att de kande att det var pa sin plats att besjunga sina japanska fans. ’Japan’ ar dock ingen hyllning, bara en muppig skildring av en Japanresa. Rimmet ‘20 tons of Sushi-loving fun - Yum yum’ sager allt.

Alphaville - Big in Japan (1984)

Tyskarnas storsta hit, jamte hogstadietryckarklassikern ‘Forever Young’, handlar faktiskt inte om Japan. ’Big in Japan’ utspelar sig istallet i Berlin (det finns referenser till Berlin’s Zoo Station: ’Shall I go to the zoo?’) och handlar om ett ungt par som forsoker kicka ett heroinmissbruk. Den numera ytterst valgodde sangaren Marian Gold har sagt att han starkt ogillar att se publiken lysa upp av gladje nar de framfor laten live, med tanke pa dess morka tema.

WASP – Tokyo’s on Fire (1997)

Hardrockens mest kobente sangare, Blackie Lawless, sjong ocksa om Tokyos undergang, nar WASP atervande till metalscenen i slutet pa 90-talet efter en langre periods tystnad. WASP var ett av de hardare Los Angeles-banden, nar vastkuststaden var ett metalmecka under 80-talet. Deras image, texter och till och med bandnamn (som beryktades vara en forkortning av We Are Satan’s People) blev standigt en orsak till debatt i borjan av 80-talet. Moralpaniken nadde till och med lilla Sverige, dar en upprord, och inte sarskilt opartisk, Siewert Oholm fragade ut en fjunig Anders Tegner i Svar Direkt. Tegner kontrade med argument som att det bara var pa latsas, att hardrockare egentligen hor till de mest harmlosa manniskorna och att det faktiskt ar lite haftigt att sjunga om djavulen, men inte att hylla honom.  

Hur som helst, 'Tokyo’s on Fire' ar vare sig nagot lyriskt masterverk eller sarskilt upprorande, trots ’kontroversiella’ textrader som ’There ain't nowhere to run, Tokyo's gonna burn’.
Det later snarare som Blackie drack for mycket sake nar han besokte Japan: ’Your demon alcohol, My monster ain't got no control’, vilket aven nasta korkade nodrim tyder pa ’Itchi-Ban of sin, I'll be the night time king’ (Itchi-Ban betyder nummer 1/mest).

Kanner ni for att bli lite avundsjuka? Las vidare i sadana fall. Idag fick jag namligen schemat till var kommande tvadagarsutflykt till Nagano, som skolan bjuder samtliga av sina utbytesstudenter pa.

Vi kommer att besoka Bessyo Onsen (ett spa-liknande onsen-stalle), Gunma Safari Park och utsiktspunkten Komoro. Overnattningen kommer att ske pa Nakamatsuya, ett traditionellt japanskt hotell i Ueda. Bilderna nedan ar fran detta hotell.

I Japan ar det mycket vanligt for kvinnor att bruka UV-skyddade paraplyer under soliga dagar. Om man gar ut pa stan en stekhet dag ar paraplybruk en regel snarare an ett undantag. Japanskorna ar namligen ytterst medvetna om solens skadliga inverkningar pa huden, nagot som ofta ar ett hett (dar fick jag till det!) amne i panelprogram. En lustig betraktelse ar dock att detta verkar generationsbetingat. Det ar oftast 'aldre' (30 och uppat) generationer som ar paraplybarare, de yngre ar istallet solbranda som sma asiatiska pepparkaksgummor (se mitt tidigare inlagg om yamambas). En bronsfargad ungdomsrevolt?




Paraplybarerskor - Ginza

Har kan ni fa se en video med Queen-coverbandet Kween, som jag bloggat om tidigare. Enjoy!