Andreas i Tokyo

Idag har jag bara varit hemma och pluggat (last artiklar till mitt exjobb, jobbat pa en power point-presentation och pluggat japanska). Jag har darfor inte sa mycket spannande att beratta :) Daremot kan jag skriva kort om den studieteknik (som jag laste en intressant artikel om) som jag tillampar nar jag forsoker lara mig nya japanskaglosor. Det ar egentligen en klassisk memoreringsmetod, da man triggar synsinnet i kombination med arbetsminnet, sa att det lattare gar in i langtidsminnet. Jag tanker alltsa i bilder. Nar jag hor ett nytt ord pa japanska noterar jag den forsta association jag gor med glosan. Som ett exempel: Japanska ordet for arstiden host ar "Aki". Det forsta jag kommer att tanka pa ar min larare och handledare pa Shibaura-skolan, professor Aoki. Nar jag forsoker komma ordet hos pa japanska dyker en bild av min professor upp i huvudet och darmed minns jag ordet "Aki". Lite fanigt, men det fungerar verkligen.

Jag har haft en mycket bra och produktiv dag idag. Jag vaknade runt tiotiden for att prata med Linda som varit pa fest i Malmo och var nyss hemkommen. Darefter utforde jag min morgongymnastik (armhavningar, situps och rygglyft) och gjorde sedan i ordning en langfrukost som inkluderade en relativt valfylld kanna med kaffe. Till frukostlektyr hade jag diverse dokument och artiklar som ar forknippade med mitt exjobb. Efter att ha hittat och strukit under viktig och intressant information i ett par timmar gjorde jag mig i ordning och begav mig till tunnelbanan. Jag hade namligen bestamt traff med Esui vid Akihabara klockan tre, for att tillsammans utforska lite nya stadsdelar (praktiskt med personlig guide! :). Vi bestamde oss for att skippa tunnelbanan och ta oss fram till fots, mitt absolut mest foredragna transportmedel nar det kommer till att utforska storstader. Jag alskar att komma till insikt hur staders olika omraden ar forbundna med varandra och att fa den positiva orienteringskanslan.

Vi borjade med att ga fran flyergirlsen vid Akihabara station vidare in till narliggande stadsdelen Kanda.


Antikvariat i Kanda

Kanda ar en av Tokyos aldre stadsdelar och kant for att vara kulturrikt, detta framst genom alla dess antikvariat och bokaffarer (med nastan uteslutande litteratur pa japanska). Jag fick intrycket av att det ar en fridfull stadsdel, tempot var nog det lugnaste jag hittills stott pa i Tokyo (inget neon, inga arkader osv). Vi gick aven forbi dar Tokyos forsta basebollmatch agt rum for mer an ett sekel sedan, och som forsetts med en staty forestallandes en hand gripandes just en baseball.

Efter att ha traskat igenom Kanda i ett tiotal minuter begav vi oss till nasta destination: Mitsukoshimae, omradet dar min nya lagenhet ligger. Vi gick till utkanten av Emperor's garden (som ligger ett stenkast fran Tokyo station), konsulterade Esuis karta och fick reda pa att det harefter var raka vagen ned en narliggande gata. Efter ca tio minuters promenad i det stralande varvadret nadde vi utkanten av Mitsukoshimae, dar Japans nationalbank tydligen ligger i en flott byggnad. Vi nadde Mitsuskoshimae station och den imponerande gatan som gick langs med den. Jag riktig myste av stolthet av min nya lagenhets lage nar jag gick langs den poshiga gatan, dar porschar stod parkerade pa rad och det stora Mitsuskoshimae-varuhuset (ett av Tokyos aldsta) stoltserade med sina logoforsedda banderoller och nar jag insag hur nara den ligger Tokyo station och Emperor's garden. Efter att ha passerat ett Starbucks och gatt ett ytterligare ett par minuter var vi framme vid lagenheten. Esui var imponerad av lagenhetens lage och upplyste mig med hjalp av sin karta om att lagenheten ligger pa gangavstand fran sevardheter och nyckelplatser i alla vaderstreck.

Jag blev nyfiken pa hur langt jag det var till skolan, eller atminstone en station som ligger pa tre stationers avstand fran Toyosu (dar skolan ligger). Vi beslot oss att ga till stationen. Allt i syfte att fa en personlig GPS-bild om de narliggande omradena och var lagenheten ar placerad i forhallande till dessa. Vi gick soderut mot Yurakcho-linjen, vilken vi nadde efter ca en kvarts promenad. Jag ska snart prova att ga hela veckan fran lagenheten till skolan och ta tid. Om det inte tar alltfor lang tid kommer jag nog att promenera till och fran skolan varje dag (vardagsmotion!) eller inforskaffa cykel. Kanns ju lite val slott att pendla tva eller tre stationer :P



Hoghus i utkanten av Ginza

Val nere vid Yurakucho line (vid en station vars namn jag inte kan erinra for tillfallet) kande vi hur hungern smugit pa oss bada efter dagens langpromenad. Vi akte till Yurakucho station for att jaga middagsmat. Ett skymmande Yurakucho valkomnade oss med en sval bris. Vi gick forbi de skymtande neonforsedda skyskraporna som ligger i Ginzas utkant in till ett restaurangtatt omrade och hittade till slut en kinesisk krog som serverade udon (nudelsoppa). Vi fick var sin stooor skal (bada vegetariska) med udon nar vi val satt oss och bestallt. Min inneholl massor med farska gronsaker (som bonor, sjogras, svamp och (dessvarre, urk!) farsk koriander). Servicen var exceptionell (mtp att vi bara at en ratt). Vi fick varma handdukar och jag overdriver inte nar jag sager att vara vattenglas fylldes pa tio ganger.

Efter att ha samtalat lange over de goda nudlarna kande vi oss redo att ga en sista svang. Vi traskade ned till Ginza dar morkret hade sankt sig ordenligt. Den overvaldigande storstadskanslan som jag redan kant sa manga ganger under min vistelse har infoll annu en gang. De enorma husen, de nastan blandande neonreklamskyltarna, de gigantiska videoskarmarna, de exklusiva affarerna som forsoker att bracka varandra i storslagenhet och exklusivitet med stora varumarksemblem och originella skyltfonsterutformande; Louis Vuitton, Gucci, Apple...


Ginza by night

Nar man gar runt i Ginza kvallstid ar det svart att inte vandra runt med blicken hogt upp hela tiden. Synsinnet bombarderas med intryck. Tokyos storlek gor sig verkligen pamind. Till synes andlost langa gator efter gator av neontackta hoghus avloser varandra. Man kanner sig verkligen liten nar man gar omkring dar. Det ar en helt fantastisk kansla.

Idag sade jag till Esui att Tokyo och New York ar mina favoritstader (just nu ligger Tokyo lite battre till maste jag erkanna ;). Jag kanner redan att det ar jobbigt att jag ska aka harifran om fem manader, jag bavar pa manga satt for att komma hem till lilla pluttsverige (aven om det finns saker som givetvis kommer att vara trevliga att komma hem till; familj och vanner framst).

Men, det ar som sagt fem manader kvar av min japanvistelse. Jag har sa mycket kvar att se, sa mycket som ska hinnas med, sa mycket som ska uppleva: Shibuya, Shinjku, Harajuku, Roppongi, Ueno... Och darutill atminstone en resa ut i landet. Kanske blir det Hiroshima forst, eller Kyoto. Tiden springer redan forbi mig sa snabbt. Jag ska gora allt for att ta till vara pa min vistelse och samtidigt gora ett sa pass bra exjobb som mojligt. Jag kanner mig sa priviligerad av att vara har.

Nu stundar en till chatstund med Linda. Imorgon blir det en lugn sondag fylld av plugg (japanska, jag hade mina tva forsta lektioner i veckan, fler exjobbsrelaterade artiklar och en progress report till nasta vecka). Nasta vecka blir fylld av japanskalektioner, exjobbande och flyttforberedelser. Pa torsdag ska jag forbi hyresvarden och hamta nyckeln och betala forsta hyran, nasta tisdag flyttar jag in. I can't wait!

Jag var pa en lagenhetsvisning i Nihonbashi idag och det badar gott. Jag aterkommer nar jag vet mer om hur det blir ;-)

Nu maste jag verkligen komma igang med veckans exjobbsgora!

Snapshot i tunnelbanan, Shobu line

Andra veckan i Japan ar redan paborjad. Jag har kommit igang med min research infor exjobbet lite smatt, vilket kanns bra. Det ar inga problem att hitta litteratur an sa lange.

Jag gillar Tokyos tunnelbana. Den gar ofta, den ar bekvam och snabb. An sa lange har jag inte stott pa nagra av de beryktade "inknuffarna", men jag har akt tag i rusningstid flera ganger. Det ar faktiskt enklare att aka kommunalt under rusningstid i Tokyo an i Stockholm. Detta p g a att japanerna ar mycket smidigare an klumpiga svenskar. Jag har inte krockat, blivit knuffad eller trampad pa av nagon har annu, trots att det ar evigt mycket mer manniskor som ar i rorelse. 

"Arcohor"
Idag intraffade en lustig sak nar jag var och handlade min middag (fryst svamppasta, helt ok faktiskt). Min lokala supermarket hade provsmakning av persiko-sake, mitt pa ljusa dagen. Detta ar givetvis sarskilt lustigt for oss systembolags-bara-dricka-pa-helger-svenskar. I sondags blev jag bjuden pa en burk som jag trodde var iste, men som visade sig vara starkcider.


Jag fick en burk promo-Suntory

Mitt intryck ar att japaner gillar alkohol, men de vill inte tvinga pa en att dricka. Bade paret Sunaga och mina labbvanner har artigt fragat om jag dricker alkohol innan det blev aktuellt.

Pa tal om alkhol blev det ratt mycket vin igar. Jag blev namligen bjuden pa middag av paret Sunaga som vantade fint besok. Pa kvallen anlande tva kollegor till herr Sunaga fran svenska ambassaden (varav den ene, mr. Sunagas chef, visade sig ha bott pa Lidingo i flera ar under 80-talet) och drygt tio svenskar, som var specialiserade i miljofragor. De besokte Tokyo for att diskutera miljpolitik (saval global som lokal) med japanska politiker och foretag. Det var tur att jag hade tagit pa mig kostymen :-) Middagen var trevlig (och god! mrs. yoko hade tillagat manga vegetariska ratter med organiskt odlade gronsaker, vad sags exempelvis om sojastekt farsk raps? eller krispiga lotusvaxter?) och intressant med alla samtal rorande miljo- och energiproblem. 

Ikvall haller jag pa att jobba lite smatt med en presentation av mitt exjobb som jag ska lagga fram imorgon for klassen. Bast att gora den fardigt istallet for att sitta har. Vi hors! 

Jag har nu varit i Tokyo i lite mer an en vecka. Acklimatiseringen gick oerhort smarfritt. Jag hade aldrig trott att det skulle vara sa latt att stalla om till japansk tid och tempo. Jag bor tillfalligt pa Sunaga House som drivs av Mr. Akihiro, en man som har valdigt starka kopplingar till Sveriga. Aki (som han garna kallas) har namligen lange jobbat for svenska ambassaden och besokt varat land over hundra ganger. Det kanns onekligen ratt tryggt att borja bo hos nagon som man har nagon gemensam koppling till och ar valdigt duktig pa engelska.  Boendet ar av en s.k. homestay-typ, d v s paret Sunaga bor i samma hus. Mitt rum ar dock avskilt och hemtrevligt. Jag saknar dock tillgang till kok (det blir mkt fardig- och mikromat for tillfallet) och det tar en dryg timme att pendla till skolan, men detta ar bara ett tillfalligt boende. Planen ar att flytta till en ordentlig lagenhet till manadsskiftet.


Sunaga House

Skolan, ja. Den heter Shibaura Institute of Technology och har precis invigt sitt nya campus, belaget i centrala Tokyo (vid Toyosu om man ska vara petig, ett par kilometer oster om Tokyos innersta stadskarna). Jag haller till i medielabbet som trevligt nog ligger uppe pa fjortonde vaningen, hogst upp i byggnaden. Behover jag tillagga att utsikten ar fantastisk? Det kanns som jag jobbar pa nagon advokatfirma i LA i mitten av 80-talet med alla skyskrapor och den minimalistisk inredninge (det var en koppling till LA Law, for de som inte forstod min langsokta liknelse).


Shibauras huvudbyggnad


Utsikt fran medielabbets panoramafonster

Jag har pa en knapp vecka redan lyckats uppratta en vardag. Jag gar upp vid attasnaret och beger mig till skolan efter att ha atit frukost. Fram till lunch jobbar jag med att soka bakgrundsfakta till mitt exjobb (som ska handla om HD DVD och Blur-ray). Lunchen intages i skolans frascha matsal, som atminstone har ett par vegetariska alternativ att valja mellan (farsk tofu och vegetarisk nudelsoppa t ex). Till maten far man vatten och nybryggt gront te! :D Darefter jobbar man vidare i labbet sa lange man orkar/har motivation/behover/maste. Jag trivs med de fria arbetsformerna och ser fram mot att fa komma igang ordentligt med arbetet i veckan som kommer. Min handledare, professor Aoki, ar en ung (runt 30-strecket) man som ar mycket trevlig och avspand. Han godkande mitt exjobbsamne med ett leende nu i torsdags. Tror inte att det kommer att bli nagra problem med att ha honom som handledare. Han ar namligen bra pa engelska, en egenskap han ar ratt ensam om att inneha i detta land.

Jag anvander mig av min ytterst begransade japanska (watashiwa nihongoga sukoshi wakarimasu = jag kan lite japanska och eigoga wakarimasuka = forstar du engelska?), gestikulerande och engelska for att forsoka klara mig i vardagen. An sa lange ar det mest roligt, men jag kan tanka mig att det kan bli frustrerande i situationer som inte bara galler vardagligheter.

Jag tror att japanernas bristande engelskakunskaper mycket beror pa att de levt isolerade fran omvarlden sa lange och fortfarande gor det. Addera en enorm nationell stolthet som varnar om modersmalet (pa tv ar alla importerade produktioner givetvis japanskdubbade) och ett sprak som i sig skiljer sig gravt fran engelskan och det ar inte nagot svarforstatt fenomen langre. Daremot forsoker de lara sig. Numera ingar obligatorisk engelskundervisning fran sjatte klass i grundskolan, det gors reklam for engelskakurser i tidningar och pa tunnelbanorna visas enminutslektioner i vardagsengelska pa tv-skarmarna.

Maten ar ett lite storre problem an de bristande engelskakunskaperna. Japaner tycker namligen mkt om kott och alla menyer och forpackningar ar dessutom pa japanska. Ni kanske forstar att det har varit halvknepigt att hitta vegetarisk mat till lilla mig? Vegetariska ramen (nudelsoppor) finns det en del av, men jag kan inte leva enbart pa nudlar, frystorkade gronsaker och buljonpulver (det som ingar i snabbnudelforpackningarna har). Har dock borjat hitta en del alternativ (skolmatsalen ar som sagt bra), sa det kommer sakerligen att ordna sig. 

Det har blev ett ratt rorigt forsok i att sammanfatta min forsta vecka och nyetablerade vardag. Det finns sa mycket att beratta egentligen, men det ar svart att sammanfatta alla intryck pa ett kortfattat satt. Det blir nog mer av det i kommande inlagg :) 

Men jag kan saga att jag stormtrivs och att Tokyo ar en hur spannande, fascinerande, imponerande och cool stad som helst. 
Denna stad som inte innehaller kontraster, utan ar en kontrast i sig, med allt sitt valorganiserande kaos.
Denna stad som aldrig sover.
Denna fantastiska gigant till stad som aldrig ens gaspar.

Hanamifirande japaner 

Sa ar jag antligen framme. Bland alla business men & women, skoluniformerade ungdomar, baseballkladda smakillar, flickor med tofsar i haret och animedjursryggsackar, solbranda och blonderade tjejer och de andra alternativa japanska subkulturerna. Bland neonskyltsdjunglar och tv-spelsmusiksspelande tagperronger. Bland nyutslagna korsbarstrad och Sakurafirande japaner som har picknick darunder. Bland Love Hotels dar man spontant kan checka in med sin alskare/alskarinna i specialinredda rum en timme eller tva och 7-elevens som har stora utbud av erotisk manga. Bland otaliga arkad-, pachinkohallar och 100 yen-affarer. Bland 27 miljoner bockande, bugande, ursaktande och fnittrande japaner.

Behover jag tillagga att jag trivs? Tokyo, nu ar jag antligen har. Och jag kommer inte att lamna dig forran om ett halvar.